Vibyggerå

I 1314 års taxelängd öfver den s. k. sexårsgärden är Vibygioradh uppfördt såsom särskildt gäll med en årsafgift af 6 öre (DS 3, n. 1946), och i den två år senare utgående lösesumman för ärkebiskop Olof Björnssons pallium bidrog prästen därstädes med 2 mark, kyrkan med 1 mk (DS 3, n. 2043). Församlingen, som antagligen redan på 1300- talet lades som annex under Nordingrå och åtminstone sedan 1600-talet hade egen komminister, återfick sin ställning som själfständigt pastorat först genom kgl. bref 11 sept. 1835. Till khdeboställe anslogs prästbordet, som tidigare utgjort stomhemman åt pastor i Nordingrå och genom kgl. bref 18 sept. 1816 delvis upplåtits åt komm. i Vibyggerå. Khdetjänsten härstädes tillträddes 1837, och någon annan ordinarie prästerlig befattning har sedan dess icke inrättats i församlingen.

Vibyggerå ännu kvarstående medeltida stenkyrka på en höjd vid stora landsvägen har en något snedvinklig grundplan af c:a 36 alnars längd och 22 aln. bredd (se Cornell fig. 83). Till byggnadsarbeten och förbättringar i kyrkan anslogs år 1556 2 pund korn, samt 6 t:r för hvardera af åren 1617-18 enl. kgl. bref 8 juli 1619. På norra långväggen fanns ursprungligen en mindre sakristia af sten, hvarom tydligen talas i en från prosten N. Bozæus i Nordingrå till Upsala domkapitel 1647 insänd skrifvelse, däri förmäles »huruledes kyrckmuren öfver sakristiedörren i Wibyggerå hafver gifvith sigh in, at the hafwa måst taga neder honom och sakristiehvalfvet in til grunden och äre icke mechtige thet vprätta». Från domkap. afgick en svarsskrifvelse, att de skulle söka hjälp i Ångermanland och Medelpad (Udpr. 2/6 1647), Den nya sakristian gjordes större och byggdes af trä. Äfven vapenhuset å södra långsidan är yngre än själfva kyrkan. På långhusets östra gafvelspets är infälldt ett kors af röd kalksten (jfr Cornell s. 96). Taket har en spetsig takryttare och genombruten takkam. Altaruppsats, predikstol, korskrank och öfrig inredning tillkommo 1740-41.

Ny stenkyrka af rätt betydande dimensioner med torn i väster och kor kombineradt med sakristia i öster byggdes åren 1871-74 närmare Docksta på något afstånd från den gamla kyrkan. Invigningen förrättades af biskop Beckman 11 aug. 1875. Byggnaden, som underkastades reparation och fick inre dekorering 1909, förstördes genom eldsvåda, sedan blixten antändt tornet på kvällen 11 juli 1916. I afvaktan på återuppbyggandet iståndsattes den gamla kyrkan nödtorftigt s. å. och användes som gudstjänstlokal till 1919, då den nuvarande kyrkan, däri de kvarstående murarne af dess eldhärjade föregångare ingå som grundstomme, stod färdig. Vid branden hade en del af inventarierna hunnit räddas, men de två ärevördiga klockorna, som gått i arf från gamla kyrkan, blefvo förstörda. Den äldre af dem, tydligen densamma, som församlingen vid klockeskattens utgörande 1531 mot en dryg lösen fick behålla (se II, s. 315), bar följande inskrift: Help . Got . dat . dit . gut . wol . flete . in . Marien . ere . wil. idì disse . klocke . gete . geschen . int . iar. XVc unde XVI . (1516).

Ett större rökelsekar, något skadadt, hade kyrkan kvar från medeltiden. Vibyggerå gamla kyrka är afbildad i Från ådalar och fjäll 1912, s. 32.

[Herdaminnen - Vibyggerå - s.290-291]