Anundsjö

Socknen, som i en hjälpskattelängd af år 1543 nämnes Anesiö, är i förhållande till församlingarna kring Ångermanälfven en yngre bygd. I ett bref, utfärdadt vid Själevads ting år 1443, medgifver lagmansdomhafvanden Hans Diækn, att Jon Kætilsson och Gulle i Gubboby få besitta »ena nya tækt och et nyth byalagh the thakath haffde vidh Aghnasio», hvarvid nämnden vittnade, att denna »tekt var ængom til meen eller bogh, och lagh owen for alle bygdh oc owan alla gambla rastaskogh». Styffe förmodade, att härmed afsågs Anundsjö kyrkby.

NOT - Skandinavien under unionstiden, uppl. 3, s. 394, not 1. Orig.brefvet tillhörde en bonde i Anundsjö, då C. G. Nordin tog afskr. däraf (UB. E 169). Sannolikare afses en mindre sjö Agnsjön, väster om nuv. Kubbe by. Trakten kring Anundsjön var nog redan då uppodlad. Huru härmed än må vara, torde socknen först under 1400-talets sista årtionden afsöndrats från Själevad.

I dess aflägsnaste delar ströfvade ännu på 1700-talet lappar. För dessa uppfördes år 1648 i Åsele en kyrka och utnämndes särskild präst. Dock dröjde det ännu närmare 50 år, innan Åsele för alltid skildes från Anundsjö. Under tiden 1652-99 voro Anundsjö pastorats komministrar där boende.

Från prästbordet i Anundsjö afsöndrades genom Kgl. bref 16 dec. 1819 en odlingslägenhet Burestrand till komministerboställe. Då norra stambanan byggdes, anlades Anundsjö järnvägsstation på khdeboställets ägor. För att möjliggöra stationssamhällets utvidgning medgaf K. Maj:t med riksdagens bifall år 1898, att ett angränsande område skulle få afsöndras och fördeladt i byggnadstomter försäljas eller utarrenderas; de häraf influtna medlen skulle förvaltas af kyrkorådet i Anundsjö församling samt räntan tillfalla boställsinnehafvaren.

Anundsjö kyrka, härstammande från medeltiden, af sten utan torn med fristående klockstapel, har vackert öppet läge. Finnes afbildad hos Cornell, Norrlands kyrkliga konst, s. 57, 59. Dess äldre inventarier, däribland ett altarskåp, äro deponerade i Hsands kulturhistoriska museum.

[Herdaminnen - Anundsjö - s.53-54]